Maten (1975-1985): Från Flygande Jacob till Fryst Gratäng
Innan "food trucks" och "paleo" fanns det en tid då lyx var en plankstek, då "exotiskt" innebar en burk ananas, och då grunden i de flesta såser var en påse från Blå Band. Välkommen till 1970- och 80-talets kök.
Det var en tid av kontraster. Ena dagen åt vi klassisk husmanskost som bruna bönor och fläsk, nästa dag festade vi till det med en "kinamiddag" (läs: fyra små rätter) eller den nya, spännande pizzan från pizzerian på hörnet. Det här är en hyllning till maten vi minns – den bruna, den beigea och den alldeles, alldeles underbara.
Kategori 1: Lördagsfesten (När det skulle vara fint)
Räkcocktail
Den ohotade kungen av förrätter. Isbergssallad i strimlor, en hög med (ofta konserverade) räkor, en klick Rhode Island-sås (alltid Rhode Island) och en citronskiva på kanten av ett högt glas. Ofta toppad med en dillvippa.
Flygande Jacob
Kanske den mest ikoniska rätten från hela eran. En gratäng med kyckling, bananer, grädde, chilisås och saltade jordnötter. Allt gräddat i ugn och serverat med ris. Det låter galet – och det var det – men det var också fantastiskt.
Plankstek
När man gick på restaurang och skulle "lyxa till det". En köttbit (ofta ryggbiff) serverad på en rykande het ekplanka, med spritsad duchessepotatis runt kanten, en klick béarnaisesås och en halv grillad tomat.
Fondue
Den ultimata sociala måltiden. Man samlades runt en liten gryta med bubblande olja eller buljong och doppade köttbitar på långa gafflar. Tillbehören var oändliga: burkmajs, ättiksgurka, och ett dussin olika såser man rört ihop (gärna med gräddfil och kryddmixer).
Kategori 2: Halvfabrikatens Genombrott
Findus Dagens (och Gratängerna)
De små frysta enportionsrätterna i sina orangea eller bruna plastförpackningar. Eller de klassiska gratängerna i aluminiumform – Stuvade makaroner och köttbullar, eller Fiskgratäng med dill. Grunden i många snabba middagar.
Blå Bands Pulversåser
Varför göra egen sås? Béarnaisesås, brunsås eller "Kina-sås" – allt fanns på påse. Bara att vispa ner med vatten eller mjolk och låta koka upp.
Ravioli på Burk
En stapelvara i många skafferier. De mjuka pastakuddarna i en söt, röd tomatsås. Åts antingen kalla direkt ur burken (av studenter) eller varma med en extra klick ketchup på.
Bullens Pilsnerkorv
En ikon i sin plåtkonserv. Att få öppna burken med den lilla nyckeln och fiska upp de där korta, tjocka korvarna ur sitt spad var en hel ritual.
Kategori 3: Gatuköket & Den Nya Snabbmaten
Korv med Mos
En (eller två) kokta eller grillade korvar, serverade med potatismos (ofta pulvermos), ketchup, senap och kanske lite bostongurka eller räksallad. Åts stående vid ett högt bord.
Tunnbrödsrulle
En norrländsk uppfinning som tog över landet. En korv (eller två), en rejäl klick mos och valfria tillbehör, allt inrullat i ett mjukt tunnbröd. Perfekt nattamat.
Pizzerian
I slutet av 70-talet och början av 80-talet exploderade det. Pizzerior dök upp i varenda liten ort. Klassiker som Capricciosa, Vesuvio och den "exotiska" Hawaii (med ananas!) blev nya favoriter. Och den obligatoriska pizzasalladen vid sidan av, såklart.
Kebaben (Den nya utmanaren)
Den dök upp i Sverige runt 1980 och spred sig blixtsnabbt. Att se det stora, roterande köttspettet i ett gatuköksfönster var något helt nytt och otroligt exotiskt. Serverad i pitabröd med "en av varje" (stark och svag sås) eller som en kebabtallrik med pommes frites. Det var den nya, spännande konkurrenten till korven och hamburgaren.
Kategori 4: De Säkra Kort (Husman & Skolmat)
Fiskpinnar
Barnfamiljernas räddare i nöden. Serverades alltid med potatismos (ibland spritsat) och kalla, konserverade ärtor.
Kålpudding
En brun, bastant och älskad (eller hatad) klassiker. Köttfärs, ris och vitkål, serverat med potatis, brunsås och lingonsylt.
Blodpudding
Billigt, mättande och en vattendelare. Stekt blodpudding med knaperstekt fläsk och rikligt med lingonsylt.